Daggmasken: anatomi, arter, roll och levnadssätt

Vi ser den efter en regnskur, när vi vänder en spadtag jord eller längst ner i en vermikompostor: daggmasken är ett av de djur som alla känner till … utan att egentligen känna dem. Inga ögon, inga lungor, flera ”hjärtan”, en kropp av ringar: den lilla jordinvånaren döljer många överraskningar.

Här är det viktigaste att veta om daggmasken, enkelt förklarat – för nyfikna, trädgårdsodlare, barn och lärare. För varje ämne hänvisar vi till den artikel i guiden som går in på detaljerna.

Vad är en daggmask?

Daggmasken är ett litet ryggradslöst djur, alltså utan skelett, som lever i jorden eller i organiskt material som bryts ned. Den tillhör den stora gruppen ringmaskar, som känns igen på att kroppen består av en rad segment.

I vardagligt tal säger man daggmask om de flesta maskar i jorden, men man hör också ofta metmask. Strängt taget syftar daggmask framför allt på den stora masken i våra trädgårdar, Lumbricus terrestris, men ordet används ofta om alla jordlevande maskar. Metmask är inget artnamn utan syftar på maskar som används som bete vid fiske, oftast just daggmaskar, som man lätt hittar när de kommer upp till ytan efter ett regn.

Det finns en stor mångfald: omkring 4 400 arter av daggmaskar är i dag kända i världen, från några centimeter till över en meter långa för vissa jättearter.

Anatomi: hur är en daggmask uppbyggd?

Bakom sitt enkla yttre är daggmasken ett förvånansvärt välorganiserat djur. På skissen: 1 huvudet och munnen, 2 klitellum, 3 ringarna, 4 borsten (förstorade), 5 stjärten.

• En kropp av ringar. Kroppen är indelad i tiotals, ibland över hundra ringar beroende på art. Varje ring har små borst, osynliga för blotta ögat, som masken använder för att få fäste i jorden och ta sig fram.
• Ett huvud och en stjärt. Huvudet, som är spetsigare, sitter i den ände som ligger närmast klitellum; där finns munnen, utan tänder eller käkar.
• Klitellum. Hos vuxna maskar syns en ljusare förtjockning på kroppens främre del: det är klitellum, organet som bildar kokongen vid fortplantningen. Den visar att masken är könsmogen.
• Inga ögon, men ljuskänslig. Daggmasken har inga ögon. Huden är täckt av ljuskänsliga celler, särskilt på kroppens främre del, som gör att den instinktivt flyr undan ljuset.
• Andning genom huden. Den har inga lungor: syret passerar direkt genom huden, som därför måste hållas fuktig. Det är därför torka är så farlig för den.
• Flera ”hjärtan”. Den har flera blodkärl som fungerar som små hjärtan och pumpar runt blodet.

För att ta sig fram drar den växelvis ihop och sträcker ut olika delar av kroppen, lite som ett dragspel, och tar hjälp av borsten för att inte glida. Fler kuriositeter hittar du bland de vanliga frågorna längre ner på sidan.

Visste du att?

När sommaren blir för torr går vissa daggmaskar i dvala: de rullar ihop sig i en liten kammare längst ner i sin gång och väntar på att regnet ska komma tillbaka.

Daggmaskarnas tre huvudgrupper

Alla daggmaskar lever inte på samma ställe eller på samma sätt. De delas vanligen in i tre huvudgrupper efter hur djupt de lever (siffrorna på bilden):

• 1. Epigeiska maskar lever vid ytan, i vissna löv, gödsel eller kompost. De är små, röda och mycket glupska och förökar sig snabbt. Det är kompostmaskarna, som Eisenia (bland annat Eisenia fetida och Dendrobaena veneta), som används i en vermikompostor.
• 2. Endogeiska maskar lever i jordens översta centimetrar, där de gräver mestadels horisontella gångar och äter jord rik på organiskt material. De är ofta bleka eller rosa och syns sällan vid ytan.
• 3. Aneciska maskar gräver djupa vertikala gångar, ibland flera meter djupa. På natten kommer de upp för att hämta vissna löv som de drar ner i jorden. Hit hör den stora daggmasken, Lumbricus terrestris, den som man hittar när man gräver i trädgården.

Varje grupp gör olika nytta i jorden: vi återkommer till det lite längre ner.

Vad äter en daggmask?

Daggmasken lever av organiskt material som bryts ned: vissna löv, växtrester, gödsel, men också av de bakterier och svampar som växer där. Utan tänder sväljer den små, redan uppmjukade partiklar som sedan mals sönder i kråsen med hjälp av små jordkorn. En kompostmask kan på så sätt äta motsvarande halva sin vikt varje dag. Vill du veta vad du ska ge den i en vermikompostor, och vad du ska undvika, läs vår artikel Vad äter daggmaskar?

Hur förökar den sig?

Daggmasken är hermafrodit: varje individ är både hane och hona. Ändå behöver den en partner: två maskar lägger sig omlott, huvud mot stjärt, och utbyter sperma. Några dagar senare bildar klitellum en liten kokong, stor som ett riskorn, ur vilken unga maskar kläcks efter ungefär tre veckor. Hela cykeln beskrivs i vår artikel Hur förökar sig daggmaskar?

Hur länge lever en daggmask?

Det beror helt på miljön. I naturen lever och dör de flesta maskar under ett enda år, utsatta för kyla, torka och rovdjur (fåglar, mullvadar, igelkottar …). Skyddade från dessa faror, i en välskött vermikompostor, ökar livslängden betydligt: kompostmaskar av arten Eisenia fetida har följts i odling i upp till 4,5 år. Vi återkommer till dessa siffror i våra vanliga frågor.

Dess roll i jorden och i trädgården

Daggmasken är en av trädgårdsodlarens bästa vänner. När den gräver sina gångar luftar den jorden och hjälper vattnet att tränga ner till rötterna. När den smälter organiskt material omvandlar den det till näringsämnen som växterna kan ta upp. Dess spillning, de små jordhögarna man ser på ytan, är ett utmärkt naturligt gödselmedel. En jord rik på daggmaskar är nästan alltid en levande och bördig jord.

Detta diskreta arbete beskrivs i detalj i vår artikel om daggmaskarnas ekologiska roll. Och om din jord har för få maskar kan du läsa om hur du återinför maskar i din trädgård.

Att komma ihåg

Ogräsmedel, bekämpningsmedel och för djup jordbearbetning minskar daggmaskarnas bestånd kraftigt. En trädgård som får kompost och täckodlas ger dem tvärtom både husrum och mat.

Daggmask eller kompostmask: vilken passar i en vermikompostor?

Det är en vanlig förväxling: den stora daggmasken som man hittar när man gräver i trädgården passar inte i en vermikompostor. Den är van att gräva djupt och äta jord och överlever inte i en låda full med färskt avfall.

För att kompostera ditt köksavfall behövs epigeiska maskar, kompostmaskar av släktet Eisenia: de lever naturligt i material som bryts ned, omvandlar det snabbt och förökar sig snabbt i en avgränsad miljö. Vi presenterar dem i vår artikel Vilka maskar passar i din vermikompostor? För att komma i gång med rätt maskar kan du också köpa levande kompostmaskar: våra kompostmaskar Eisenia föds upp på gården och skickas som en blandning av tre arter.

Willys tips

Ta inte maskar från din trädgård för att starta en vermikompostor: det är inte rätt sorts maskar, och de gör mycket större nytta där de är, när de bearbetar din jord.

Vanliga missuppfattningar om daggmasken

• ”Daggmasken är en insekt.” Fel. Den har varken ben, skal eller skelett: den är en ringmask, en djurgrupp som inte har något med insekter att göra.
• ”Daggmaskar skadar rötterna.” Fel. De lever av dött organiskt material och de mikroorganismer som bryter ned det, inte av levande rötter. Tvärtom är de nyttiga för växterna.
• ”Daggmaskar är smutsiga eller farliga.” Nej: de sticks inte, bits inte och sprider inga sjukdomar. Du kan hantera dem utan oro och bara tvätta händerna efteråt, som efter trädgårdsarbete.

Kan man dela en mask i två för att få två? Varför kommer den upp ur jorden när det regnar? Kan den simma? Svaren finns i våra vanliga frågor om daggmaskar.

Vanliga frågor om daggmasken

Sammanfattning

Daggmasken är en ringmask utan ögon och lungor, som andas genom huden och har flera små hjärtan. Det finns omkring 4 400 arter, indelade i tre huvudgrupper efter hur djupt de lever. Överallt omvandlar den organiskt material och håller jorden bördig. Till en vermikompostor är det inte trädgårdens daggmaskar som behövs, utan epigeiska kompostmaskar som Eisenia.

Relaterade produkter

Bästsäljare

Kompostmaskar Eisenia | 250 g maskar (ca. 500 st.)

Förpackningar från 250 g upp till 10 kg mask

169,08 kr 15,19 €

-25%

225,51 kr