Vad kan man ge daggmaskarna att äta i vermikompostorn?

Kompostmaskar är inte kräsna: de tar emot många olika sorters biologiskt nedbrytbart avfall. Men vissa livsmedel underlättar deras arbete, medan andra kan rubba balansen, bromsa nedbrytningen eller ge upphov till dålig lukt. Så här matar du dem rätt.

Grundregeln

Innan du lägger något avfall i vermikompostorn, ställ dig två frågor: är avfallet biologiskt nedbrytbart — skulle det brytas ned naturligt om det lämnades ute i naturen? — och kommer det från växtriket? Om svaret är ja på båda frågorna kan det med största sannolikhet återvinnas av dina maskar. De viktigaste undantagen: citrusfrukter och lök, som ändå bör begränsas. Generellt gäller att ju mer varierad mat du ger, desto friskare blir ekosystemet i vermikompostorn och desto bättre blir vermikomposten.

En viktig sak att förstå: kompostmaskar äter bara material som redan har börjat brytas ned, aldrig färska och levande växtdelar. Till skillnad från en snigel, som angriper blad eller frukter direkt på plantorna i köksträdgården, behöver en kompostmask att mikroorganismerna redan har påbörjat sitt arbete innan den kan äta. Det är också därför vi rekommenderar att du låter avfallet vissna lite i några dagar innan du ger det till maskarna: då smälter de det ännu bättre.

Det maskarna älskar: kväverikt avfall

Utan begränsning

• De allra flesta frukter och grönsaker, inklusive skal — maskarna älskar socker; på sommaren bör du gräva ned dem under det övriga avfallet för att inte locka till dig alltför många bananflugor.
• Skadade, övermogna eller till och med ruttna eller mögliga frukter och grönsaker — det är faktiskt ännu bättre: nedbrytningen har redan börjat, precis vad dina maskar söker (vi beskriver mögelsvamparnas och andra nyttiga organismers roll i vår guide Livet i en vermikompostor).
• Spannmål, mjöl (vete, majs, ris, havre...) — strö ut ett tunt lager hellre än en tjock hög, för att undvika all risk för jäsning och temperaturhöjning; undvik däremot mjöl av nötter (mandel, hasselnöt...), som är fetare.
• Kaffesump, tillsammans med filtret eller kaffepåsen av papper — maskarna äter både sumpen och påsen; undvik däremot kapslar av aluminium, som de inte kan smälta ;).
• Tepåsar — maskarna smälter påsen, snöret och etiketten; ta bara bort metallklammern om påsen har en sådan.
• Kronblad, vissna blommor — undvik dock grenar och stjälkar från rosor, som tar för lång tid att brytas ned.

Med måtta, i små mängder

Det är inte maskarnas favoritmat, men du kan ge dem det i rimliga mängder.

• Bröd, brödkanter, pizzakanter — i små mängder på grund av jästen: så länge den har tillgång till fukt och värme fortsätter den att jäsa, vilket kan ge en liten lokal temperaturhöjning och locka fler bananflugor. Torra brödbitar som blivit över efter måltiden är ett bra format att ge dem.
• Naturellt ris, naturell pasta (utan olja eller kryddor, rester från tillagningen).
• Djurhår och människohår — tar lite längre tid att brytas ned.

Willys tips

Skär avfallet i små bitar: ju större kontaktyta med bakterierna, desto snabbare går nedbrytningen och omvandlingen till kompost.

Något som ofta glöms bort: maskar har inga tänder. Därför är det viktigt att skära avfallet i små bitar på ungefär 4 till 5 cm, särskilt det som är svårast att bryta ned, till exempel melonskal. Vissa sorters avfall, som bananskal, bryts å andra sidan ned så snabbt att du inte behöver skära dem innan du ger dem till maskarna. Maskarna kompenserar delvis för bristen på tänder med hjälp av krossade äggskal: när de har svalt dem fungerar de små bitarna som tänder i maskens mage, så att den kan klippa sönder och mala materialet inifrån.

Surhetsregulatorn

Att reglera surheten i vermikompostorn en gång i veckan är en av de viktigaste åtgärderna för dina maskars hälsa. Bäddmaterialet har en naturlig tendens att bli surt: vissa sorters avfall, som tomater, jäser och gör miljön surare när de bryts ned. Maskar trivs dock bäst i ett neutralt pH mellan 7 och 8 — utan regelbunden reglering kan det sjunka till 4 eller 5, en nivå som maskarna har svårt att tåla.

• Krossade äggskal — om du bara krossar dem för hand, räkna med motsvarande tre ägg per vecka i den aktiva våningen. Malda till pulver (kvarn, mixer, kaffekvarn eller mortel) räcker det med en matsked per vecka: ju finare de är malda, desto snabbare verkar de på surheten, eftersom maskarna inte äter dem — det är skalen som löses upp i kontakt med miljön, inte tvärtom.
• RegulaWorm — vår 100 % naturliga kalkblandning, som verkar på 5 minuter. Ett bra alternativ om du är vegan eller inte äter ägg: räkna med en matsked per vecka.

Visste du att?

Att hitta bitar av äggskal som inte lösts upp i vermikomposten är inget fel: det är tvärtom ett gott tecken, som visar att miljön inte är sur.

Kolrikt material, en oumbärlig fuktregulator

Utöver köksavfallet är det viktigt att regelbundet tillsätta kolrikt material: det ger det kol som bakterierna behöver för att utvecklas, reglerar fukten genom att suga upp en del av vattnet som det organiska avfallet släpper ifrån sig, och ger maskarna nyttiga fibrer. Räkna med att 50 % av allt du tillsätter ska vara kolrikt material, i små bitar på 3 till 4 cm.

• Vitt papper, papperspåsar, kraftpapperspåsar — om det är tryckt, välj helst svart tryckfärg; undvik däremot reklamblad, tidskrifter och annat tryck med tunga färger eller plastlack, liksom helsidesfoton som du skrivit ut hemma.
• Brun eller vit kartong — äggkartonger (även färgade, det är livsmedelsgodkänd färg), rullar från toalettpapper och hushållspapper, eller paket med lätt tryck som de från Cdiscount eller Amazon: limmet i kartongen är växtbaserat och ofarligt för maskarna.
• Hushållspapper och pappersnäsdukar — förutsatt att de inte är nedsmutsade med fett eller syntetiska produkter; även om de använts vid en förkylning är de inget problem, eftersom passagen genom maskens tarm kraftigt minskar (mer än 90 %) de bakterier de kan innehålla.
• Halm och hö.
• Spån och sågspån av obehandlat trä — undvik barrträd (gran, tall, ceder) som är färska eller kådrika: deras aromatiska oljor kan irritera maskarna; välj hellre väl torkat trä från lövträd.
• Växtbaserat strö för smådjur eller katt — kontrollera bara att det inte innehåller några kemiska luktabsorberande ämnen.
• Döda och torra löv.
• Kokosfiber, hampmatta — samma princip som fuktmattan vi presenterar i vår guide Så kommer du igång med din vermikompostor: när den har brutits ned kan den för övrigt smulas sönder och räknas som kolrikt tillskott.
• Färdigt kolrikt substrat — vår färdigblandade mix, praktisk om du har ont om tid eller inte har kolrikt material till hands.

Det här bör du undvika

Frukt och grönsaker

• Kärnor och stenar från stenfrukter — bryts inte ned. Kärnhus och små frön har däremot inte det problemet: i en så näringsrik vermikompost gror de lätt, och de unga skotten äts sedan upp av maskarna redan vid nästa veckovisa omblandning.
• Potatisskal — deras giftighet kommer från solanin, en glykoalkaloid som är koncentrerad i skalet och vars halt varierar beroende på sort, ljusexponering och hur långt knölen har grott. Gör ett test med ett eller två skal: om de fortfarande är intakta efter ungefär tio dagar vill dina maskar inte ha dem; om de har försvunnit kan du utan problem fortsätta ge dem.
• Tjockt avokadoskal och avokadokärna — bryts ned mycket långsamt, om du inte mal dem fint.
• Lök, vitlök, schalottenlök, rabarberblad och rabarberstjälkar, pumpa- och zucchinifrön — maskdrivande egenskaper som stör maskarna.
• Citrusfrukter (citron, apelsin, clementin, grapefrukt...) — gör miljön sur.
• Ananas — gör miljön sur när den jäser.
• Nötter (valnötter, hasselnötter, mandlar, jordnötter, cashewnötter, pistaschnötter, pekannötter...) samt deras skal och hinnor — bryts ned mycket långsamt, om du inte mixar dem.
• Svamp, purjolök — undvik dem framför allt de första månaderna, tills maskkolonin har etablerat sig ordentligt och de goda bakterierna har utvecklats; därefter kan de återinföras i små mängder.

Animaliska produkter

• Kött, fisk och skaldjur — giftiga för maskarna; animaliska proteiner bildar dessutom ammoniak när de bryts ned, vilket ger dålig lukt.
• Ben och fiskben — giftiga för maskarna och bryts inte ned.
• Mejeriprodukter — giftiga för maskarna: fettet blockerar syret och bromsar nedbrytningen, precis som oljor (se nedan), samtidigt som jäsningen av laktosen snabbt gör miljön sur och kan försvaga hela kolonin.
• Hela ägg, vita och gula — ger dålig lukt när de bryts ned (ska inte förväxlas med krossade äggskal, som tvärtom rekommenderas — se ovan).
• Djurspillning — ger dålig lukt och kan innehålla rester av avmaskningsmedel. Vissa av våra kunder använder dem framgångsrikt för sina torrtoaletter: gödselmaskar som Eisenia (samma art som våra kompostmaskar) smälter dem mycket bra. Vi avråder däremot från det om din vermikompostor står inomhus, på grund av lukten.

Fetter

• Olja, smör, margarin, majonnäs, friterad mat, färdigrätter med mer än 5 % fett — giftiga för maskarna; när de fastnar på huden hindrar de dessutom luften från att tränga igenom och riskerar att kväva maskarna.

Andra köksprodukter

• Kryddor och färska kryddväxter — giftiga för maskarna i färskt tillstånd (när de väl använts i matlagning eller till te, se nedan).
• Salta och ättiksinlagda rester — genom osmos drar saltet ut vatten genom maskarnas genomsläppliga hud och torkar ut dem (samma mekanism som dödar sniglar utomhus); ättika, som är mycket sur, får pH att sjunka långt under den neutrala nivå som dina maskar söker (se vår surhetsregulator ovan).

Aska, sand och trä

• Aska, kol — aska är mycket basisk och frätande och kan bokstavligen bränna maskarnas känsliga hud och få pH att stiga långt över den önskade neutrala nivån, det omvända problemet mot surheten (se vår surhetsregulator ovan); grillkol innehåller dessutom ofta bindemedel (stärkelse, paraffin) eller rester av tändvätska.
• Sand — tillför inget till maskarna och kan rubba balansen i miljön.
• Trä (vedträn, obearbetade bitar) — bryts ned mycket långsamt; ska inte förväxlas med spån och sågspån, som är mycket användbara som kolrikt material (se ovan).

Produkter från trädgården och hemmet

• Färskt gräsklipp, nyklippt gräs eller gröna löv i stora mängder — ger dålig lukt när de jäser: som vi nämnde ovan äter dina maskar bara material som redan har börjat brytas ned, aldrig färska och levande växtdelar.
• Tobak, cigaretter.
• Biologiskt nedbrytbart material eller så kallad komposterbar plast — de flesta av dessa plaster, ofta tillverkade av majsstärkelse (som PLA), behöver en hög temperatur på omkring 58°C i flera veckor för att verkligen brytas ned. En vermikompostor för hemmabruk når aldrig dessa temperaturer, men det gör inte heller en vanlig trädgårdskompost i de allra flesta fall (den ligger i regel kring 20 till 30°C): endast industriella komposteringsanläggningar klarar det på ett tillförlitligt sätt. Det säkraste är att lägga dem i ditt kärl för matavfall om det skickas till en sådan anläggning, hellre än i vermikompostorn eller ens i trädgårdskomposten.
• Plast och icke nedbrytbara eller syntetiska produkter.
• Damm från hemmet — kan innehålla rester av rengöringsmedel eller syntetiska produkter, men också småsten, kvalster eller andra små djur som inte har något i din vermikompostor att göra.
• Sjuka växter — sporer, bakterier och virus kan överleva vermikomposteringen, som inte blir tillräckligt varm för att oskadliggöra dem (till skillnad från en varmkompost på över 55°C); när du sedan sprider din vermikompost riskerar du att smitta trädgården på nytt.
• Använt djurströ — mineralbaserat strö (lera, kiseldioxid) bryts inte ned; växtbaserat strö blir ett problem när det är använt, på grund av ammoniaken i urinen och, särskilt när det gäller kattsand, den parasit som orsakar toxoplasmos, som temperaturen i en vermikompostor för hemmabruk inte räcker för att oskadliggöra. Ska inte förväxlas med rent och oanvänt växtbaserat strö, som tvärtom är ett bra kolrikt material (se ovan).
• Växtavfall utifrån — gräsklipp, löv eller ogräs som samlats in i trädgården: de kan föra med sig oönskade gäster (sniglar, insekter, ägg från skadedjur), ogräsfrön som kommer att gro eller till och med rester av bekämpningsmedel om området inte är ditt; lägg dem hellre i en vanlig trädgårdskompost, som passar bättre för den typen av material.

Måste man vänta tills det tidigare avfallet har försvunnit?

Inte nödvändigtvis: det senaste avfallet börjar brytas ned av bakterierna medan maskarna äter av det äldre, och så vidare. Det är en kontinuerlig process snarare än en rad tydligt åtskilda omgångar — vi beskriver dock hur du anpassar takten på tillskotten i vår guide Så kommer du igång med din vermikompostor

Några bra vanor när du lägger i avfallet

Den viktigaste vanan: blanda vid varje tillfälle avfallet i proportionen 50 % kväverikt avfall (skal, matrester...) och 50 % kolrikt material (kartong, papper...). Det är den balansen som förhindrar dålig lukt, reglerar fukten och garanterar en snabb nedbrytning.

Kaffesump ger vermikomposten en utmärkt struktur: partiklarna fungerar bokstavligen som en kvarnsten i maskarnas mage och underlättar matsmältningen, samtidigt som de har en positiv effekt på förökningen. Om du krossar äggskal till din veckovisa surhetsregulator (se ovan), låt dem först torka i två eller tre dagar: då smulas de sönder mycket lättare, och de tillför dessutom kalcium, som är nyttigt för produktionen av kokonger.

För att begränsa den försurande effekten av vissa sorters avfall kan du låta citrusfrukterna torka några dagar innan du lägger i dem. Kryddväxter som timjan, rosmarin eller lavendel ska inte läggas i vermikompostorn som de är, men kan läggas i efter användning — till te eller i matlagning — när de flesta ämnen som kan vara skadliga för maskarna har försvunnit.

Rätt balans mellan kol och kväve samt pH

Vårt köksavfall är ofta för rikt på kväve i förhållande till kol: det är just för att kompensera för denna obalans som de kolrika tillskotten är så viktiga. Om du har möjlighet att mäta surheten (till exempel med en pH-mätare), ska blandningen hålla ett neutralt pH mellan 7 och 8 — det är hela poängen med den veckovisa surhetsregulatorn som beskrivs ovan.

Skaffa en veckorutin

Gör det till en vana att en gång i veckan försiktigt blanda om den aktiva våningen — den översta våningen, precis under locket, där du lägger det färska avfallet: denna enkla åtgärd fördelar det kolrika materialet (kartong) jämnt med det kväverika (skal) och tillför samtidigt syre till blandningen — en nyckelfaktor för bättre nedbrytning. Passa på att samma dag tillsätta surhetsregulatorn — krossade äggskal eller RegulaWorm, med doseringar enligt ovan — som dessutom begränsar spridningen av parasiter och ger maskarna mineraler som främjar deras aktivitet och förökning.

Willys tips

Blanda om den aktiva våningen och tillsätt en surhetsregulator: en veckorutin på två minuter som förebygger de flesta problem med surhet.

Relaterade produkter

Substrat av naturfibrer, kolbaserat material och start | 10-literspåse

I säckar om 10 och 25 liter

4,98 €

Kokosfiberblock 9L

Additivfritt substrat för trädgårdsarbete eller djur, styckvis eller i 9-pack

2,96 €