Praktisk guide

EM-mikroorganismer

Guidens innehåll

01Förstå EM4▸

EM: definition, ursprung, sammansättning Hur verkar EM?Välj rätt EM-produkt Kom igång med EM: gyllene regler

02Tillverka och förvara2▸

Aktivera EM-1: gör din egen EM-A Förvara EM, felsöka misslyckad EM-A

03Trädgård, köksträdgård och gräsmatta5▸

EM i köksträdgården: doser och täckning Kompost och fermenterat gräsklipp med EM En naturlig gräsmatta med EM Sådd, plantor och omplantering med EM Spruta EM på bladen med Previsan S

04Hem och hushåll4▸

Naturlig städning med EM Clean Bli av med dålig lukt med EM Septiktank och torrtoalett: EM Efter en översvämning: EM och lukt

05Djur4▸

EM i stall, ladugård och hönshus EM-fermenterat foder: hästar och boskap EM för hundar, katter och smådjur Lyckas med ensilaget med EM Silage

06Vatten: dammar och pooler3▸

Sköt en damm eller en våtmark med EM Bokashibollar för dammen EM och pool: vad vi vet

07För att gå längre4▸

Vad vetenskapen säger om EM EM-keramik: vad ska man tro?Drycker, salt, tvål och tandkräm med EM EM och regelverk i Sverige och EU

Praktisk guideEM-mikroorganismer

Hur verkar EM? Fermentering, konkurrens och dominansprincipens begränsningar

Hemfermenterade livsmedel: surkål, saltgurka, kefir, surdegsbröd och mjölksyrade grönsaker

Ett skal som glömts kvar i en stängd påse kan sluta på två sätt: antingen ruttnar det och luktar mycket illa, eller så fermenterar det och får en syrlig doft, ungefär som surkål. Hela tanken bakom effektiva mikroorganismer (EM) bygger på den skillnaden: att styra det organiska materialet mot fermentering i stället för förruttnelse.

Den här artikeln förklarar vad som faktiskt händer, vad vi vet om de olika mikroorganismerna i blandningen och varför den välkända ”dominansprincipen” som tillverkaren lyfter fram bör läsas med försiktighet.

Fermentering och förruttnelse: två vägar för det organiska materialet

Kål som fermenterar till vänster, kål som ruttnar till höger

När syre saknas omvandlas det organiska materialet av mikroorganismer som klarar sig utan luft. Beroende på vilka som tar överhanden blir resultatet mycket olika:

Förruttnelse bryter främst ned proteiner. Den frigör ammoniak, svavelföreningar (lukten av ruttna ägg) och aminer som luktar kadaver. Materialet blir slemmigt och lukten lockar till sig flugor.
Fermentering angriper i första hand socker och stärkelse. Den bildar syror (mjölksyra, ättiksyra), lite alkohol och koldioxid. Materialet behåller sin form, luktar syrligt eller som vinäger och håller sig.

Det här är ingen modern uppfinning. Surkål, kimchi, oliver, lufttorkad korv och lantbrukarnas ensilage bygger på samma princip. Det EM erbjuder är att tillämpa denna urgamla kunskap på köksavfall, gödsel, strö eller kompost. För just hinken kan du läsa hur bokashifermenteringen fungerar.

Mjölksyrabakteriernas roll: att syra för att bevara

Hemgjord surkål och pH-teststicka: mjölksyrajäsningen gör miljön sur

Mjölksyrabakterierna är EM:s verkliga arbetshästar. De förbrukar socker och utsöndrar mjölksyra. Miljön blir snabbt sur: en lyckad aktiverad EM har ett pH på 3,2 till 3,6, och moderlösningen EM-1 ligger på ungefär samma nivå.

De flesta förruttnelsebakterier trivs dåligt i en så sur och syrefri miljö. Det är precis vad som händer i en väl tillsluten silo: pH sjunker, materialet ”fryses” och håller sig i månader. Den här mekanismen har varit känd länge, används överallt inom livsmedelsindustrin och är inte på något sätt unik för EM.

Två villkor måste vara uppfyllda för att den ska fungera:

Socker som föda åt mjölksyrabakterierna. Det är melassens uppgift i EM-1 och i fermenterat kli.
Lite eller ingen luft. Därför är det viktigt att packa, stänga och undvika att öppna i tid och otid.

Att komma ihåg
EM:s mest belagda effekt är enkel: att syra ett organiskt material i en syrefri miljö så att det fermenterar i stället för att ruttna. Allt som främjar försurningen (socker, frånvaro av luft, lagom värme) främjar resultatet.

Jästsvampar och fotosyntetiserande bakterier: vad man tillskriver dem

Jästsvamparna

Jästsvampar i mikroskop som knoppar och bildar gas

Jästsvampar omvandlar socker till alkohol och koldioxid. Det är de som får en dunk med EM under aktivering att svälla, och de bidrar till den fruktiga, lätt alkoholhaltiga doften hos en bra fermentering. Analyser bekräftar att de finns i EM-produkterna.

De fotosyntetiserande bakterierna

Purpurfärgade fotosyntetiserande bakterier i mikroskop

Tillverkaren beskriver dem som nyckeln i blandningen: de sägs använda ljus och värme för att omvandla avfall och illaluktande gaser till ämnen som är nyttiga för växterna. I naturen finns dessa purpurbakterier verkligen, och de har en mycket mångsidig ämnesomsättning.

Frågan är snarare om de finns och är aktiva i den färdiga produkten, en mycket sur vätska som förvaras i mörker. En DNA-analys som publicerades 2024 hittade inga i den testade lösningen, och andra analyser visar att de i bästa fall utgör en mycket liten minoritet. Deras verkliga roll vid normal användning är alltså okänd.

”Dominansprincipen”: vad Higa säger och vad vetenskapen säger

Tillverkarens teori

Enligt professor Teruo Higa delas mikroorganismerna i en miljö in i tre grupper: en liten minoritet av ”regenererande”, en liten minoritet av ”degenererande” och en stor majoritet av ”följare” som ställer sig på den dominerande gruppens sida. Att regelbundet tillföra EM skulle få följarna att gå över till rätt sida, i jorden, vattnet eller luften.

Bilden är talande, men den förblir en teori. De angivna proportionerna varierar dessutom mellan tillverkarens olika dokument, vilket tydligt visar att det inte rör sig om mätningar. Ingen oberoende studie har bekräftat denna indelning, och Higa själv medgav att det var svårt att få reproducerbara resultat.

Vad man faktiskt observerar

Dagens kunskap gör det möjligt att skilja mellan två situationer:

I en sluten, färsk och sockerrik miljö (bokashihink, silo, aktiveringsdunk) får en stor tillsats av mjölksyrabakterier faktiskt ett försprång gentemot de andra. Man talar om prioritetseffekt eller konkurrensutslagning: de som etablerar sig först förbrukar sockret, syrar miljön och tar platsen. Här har tanken om ”dominans” en verklig grund.
I en öppen och redan tätbefolkad miljö, som trädgårdsjord, är det tvärtom. En dos EM tillför en försvinnande liten mängd mikroorganismer jämfört med de miljarder som redan finns i varje handfull jord. I ett försök som publicerades 2024 fanns det knappt några spår kvar av EM:s mikroorganismer i jorden en vecka efter en tillförsel i rekommenderad dos; även vid en hundra gånger högre dos låg de under 1 % av populationen. Vid normal dos uppmättes ingen effekt alls. Vid mycket hög dos ökade markaktiviteten kortvarigt, men lika mycket med steriliserad EM: effekten kom från det tillförda sockret, inte från de levande mikroberna.

Andra försök, bland annat ett fyraårigt fältförsök i Schweiz, har jämfört levande EM med steriliserad EM: båda gav samma resultat. Med andra ord kommer det man tillskriver mikroberna ofta från det som följer med dem (melass, kli, bokashi). Vi går igenom dessa studier i artikeln vad vetenskapen säger om EM.

Visste du att?
Den princip som fungerar bäst var känd långt före EM: ensileringens. Att ympa ett färskt, sockerrikt och syrefritt material med mjölksyrabakterier är en klassisk, välstuderad och beprövad jordbruksmetod.

Varför effekten beror på sammanhanget

De mest försiktiga offentliga utvärderingarna bedömer att en effekt av EM är trolig främst vid kompostering, ensilering och gödselbehandling, förutsatt att man har kontroll över temperatur, fuktighet och näringstillförsel. Konkret är det fyra faktorer som gör skillnaden:

Substratet. Utan socker och färskt material har mjölksyrabakterierna inget att fermentera.
Luften. Mjölksyrajäsning kräver en sluten och packad miljö. I en luftig komposthög är det andra mikroorganismer som gör jobbet.
Temperaturen. Under cirka 15 °C går allt långsammare, och frost dödar mikroorganismerna. För att aktivera en lösning siktar tillverkarna på 25 till 30 °C.
Fuktigheten. Är det för torrt händer ingenting; är det genomblött riskerar materialet att ruttna trots EM.

Emys tips
Om en fermentering gör dig besviken, dubbla inte dosen: kontrollera först att det finns socker, lite luft, en lagom temperatur och ett material som är lagom fuktigt. Rätta till dessa fyra punkter och försök sedan igen.

Gradvisa effekter: från några minuter till några år

Effekterna av EM i jorden syns efter några veckor, några månader och sedan från säsong till säsong

Tillverkaren sammanfattar verkningshastigheten så här: några minuter för en dålig lukt, ibland flera år för en jords bördighet. Det här kan man ta med sig:

Lukter: en sur lösning som sprayas på strö eller i en soptunna begränsar snabbt avgången av ammoniak. Det är en trolig effekt som beror på surheten, och i ett försök med torrtoaletter fungerade surkålsspad lika bra som EM.
Fermenteringen i en hink eller silo: några dagar till några veckor, beroende på temperaturen.
Jorden: långvariga försök i tempererat klimat har inte visat någon egen effekt av mikroorganismerna på skördar eller markliv. Det som förbättrar en jord är framför allt regelbunden tillförsel av organiskt material, fermenterat eller komposterat.

För att omsätta dessa principer i praktiken, börja med en väl förberedd lösning: vår artikel aktivera EM-1 steg för steg förklarar hur du får en lyckad fermentering, eller så kan du utgå från Microferm EM-A, som redan är aktiverad. I trädgården är det hanteringen av organiskt material där EM gör mest nytta: läs påskynda komposten med EM.

Sammanfattning

EM verkar framför allt genom mjölksyrajäsning: bakterierna förbrukar socker, syrar miljön och hindrar, i frånvaro av luft, det organiska materialet från att ruttna. Den mekanismen är välgrundad och har varit känd i århundraden. Tillverkarens ”dominansprincip” är däremot inte bevisad: den är rimlig i en sluten och sockerrik miljö som en hink eller silo, men betydligt mindre i en öppen jord som redan är full av liv, där försöken tillskriver de observerade effekterna det tillförda organiska materialet. EM ger alltså sina bästa resultat där man har kontroll över substrat, luft, temperatur och fuktighet.